En montenegrinsk tjej som bor i Turkiet
Redaktionellt från Turkiet
Del av My Guide Network Sedan 2006 180+ destinationer
Det har bara gått en månad sedan jag anlände till Ankara, men det känns som mycket längre. Chocken av att komma till en så kulturellt annorlunda och geografiskt större stad har totalt förändrat mitt sätt att leva, så vårt team har fått idén att dela denna upplevelse av att leva i Turkiet, med tanke på de nära historiska kopplingarna vi delar och det ökande intresset från turkarna för vårt land, särskilt under de senaste åren.
Självklart var det som med varje början, under de första dagarna var det mycket svårt att passa in och vänja sig vid detta nya sätt att leva där människor pratar lite engelska eller inte alls. Jag kan säga att jag gick igenom en kulturell chock och försökte assimilera mig och förstå vad som gör Turkiet till ett så speciellt land att bo i och hur livet här kommer att skilja sig från livet i Montenegro.
Det första jag lade märke till sedan jag kom hit var gästfriheten hos människorna. Oavsett om du stoppar någon på gatan för att fråga om vägen eller om du är i affären, är folk extremt vänliga mot dig och villiga att hjälpa till. Dessutom är de glada över att jag kommer från Montenegro, det lilla medelhavslandet, känt för sin naturliga skönhet. De älskar verkligen Montenegro, vår vilda natur, historia och kultur och de frågar alltid mig varför jag kom hit, varför jag valde Turkiet, om jag redan bor på en så vacker plats.
Anledningen till att jag kom hit kommer att vara ett av de nästa ämnena jag skriver till dig om, men låt mig berätta mer om den turkiska kunskapen om Montenegro. Även om många människor har hört talas om Montenegro och har besökt landet eller till och med har startat ett företag, har i sin tur ett stort antal av dem, inte bara turkar utan även internationella, aldrig hört talas om det. De brukar vanligtvis förväxla det med Kanada (på turkiska uttalas Montenegro Karadağ, det är där förväxlingen kommer ifrån), eller tro att Montenegro är en stad i Ryssland. Jag blev ganska överraskad av detta faktum och försökte förstå hur det kommer sig att de aldrig har hört talas om Montenegro, åtminstone genom historien, eller vardagliga internationella frågor. Jag är medveten om att vi är ett litet land, och tekniskt sett, ett nytt land, men de relationer vi har delat och fortfarande delar, är inte försumbar.
De historiska kopplingarna mellan Montenegro och Turkiet går tillbaka till 1500-talet när det osmanska riket ockuperade största delen av dagens Montenegro. Det skulle dröja århundraden innan vi fick vår självständighet och under alla dessa år under osmanerna levde vi som ett autonomt distrikt/region med en hög nivå av självförvaltning. Självklart har detta haft en enorm inverkan och effekter på det kulturella och religiösa livet i Montenegro som fortfarande kan kännas idag. Numera ser de oss som ett litet land, med stor utvecklings- och investeringspotential som kan vara den perfekta platsen för att starta ett företagsliv. (Ungefär 1000 turkiska medborgare bor för närvarande i Montenegro)
Även om det är ofattbart mycket större, ekonomiskt utvecklat och fullt av människor, en stad med 5,5 miljoner invånare, kunde jag inte låta bli att märka likheterna mellan livet här, i Ankara, och livet i Podgorica. Båda städerna som är huvudstäder i sina länder är kända för sina livliga dags- och nattliv. Till exempel, i Ankara är Karanfil Sokak mycket lik den berömda Bokeška gatan i Podgorica, där så många restauranger, kaféer och bistrobarer finns. Som du kanske gissat är trafiken galen men kollektivtrafiken är mycket effektiv. Människor använder inte taxi särskilt ofta här, eftersom kollektivtrafiken är billigare, och de har många kollektivtrafikmedel, inklusive bussar, minibussar, tunnelbanor, tåg etc. jämfört med Podgorica där taxitjänsterna är nästan samma pris som kollektivtrafiken, och du kommer att nå din destination mycket snabbare. Arbetstiderna här är från 09.00 till 17.00 och efter 19.00 kan du inte hitta någon butik, affär eller apotek öppet, vilket var lite konstigt för mig, med tanke på att de i Montenegro vanligtvis arbetar till 22.00.
Maten är mycket lik vår, bara med mycket fler kryddor och mycket mer socker i sina sötsaker. Den viktigaste måltiden (delen av dagen) för turkarna är frukost, som är mycket hälsosam och de tar sig tid att njuta av den, även om det innebär att de kan bli sena till arbete eller skola. (Ändå visar de senaste rapporterna från Världshälsoorganisationen att Turkiet är det mest överviktiga landet i Europa, med en stigande procentandel på 32,1 % av överviktiga människor. I Montenegro är denna procentandel mycket lägre, med 23,3 % av överviktiga människor.)
Jag får inte glömma att nämna det traditionella turkiska çay (turkiskt te), en oundviklig del av vardagen för varje person som bor i Turkiet. Finns i nästan alla smaker, kan du aldrig få nog av çay och det är helt normalt att se människor gå längs gatan och dricka çay. I Montenegro, å andra sidan, föredrar folk kaffe, men nyfikenheten omkring det är att den mest älskade sorten av kaffe faktiskt är den vi kallar 'turkisk', som har varit en tradition sedan vi var under det osmanska riket.
Sammanfattningsvis har det varit en spännande månad här i Ankara. Olika på många sätt, men ändå så lika! Vi delar många kopplingar, som jag hoppas kunna upptäcka och dela med dig under de kommande månaderna.
Självklart var det som med varje början, under de första dagarna var det mycket svårt att passa in och vänja sig vid detta nya sätt att leva där människor pratar lite engelska eller inte alls. Jag kan säga att jag gick igenom en kulturell chock och försökte assimilera mig och förstå vad som gör Turkiet till ett så speciellt land att bo i och hur livet här kommer att skilja sig från livet i Montenegro.
Det första jag lade märke till sedan jag kom hit var gästfriheten hos människorna. Oavsett om du stoppar någon på gatan för att fråga om vägen eller om du är i affären, är folk extremt vänliga mot dig och villiga att hjälpa till. Dessutom är de glada över att jag kommer från Montenegro, det lilla medelhavslandet, känt för sin naturliga skönhet. De älskar verkligen Montenegro, vår vilda natur, historia och kultur och de frågar alltid mig varför jag kom hit, varför jag valde Turkiet, om jag redan bor på en så vacker plats.
Anledningen till att jag kom hit kommer att vara ett av de nästa ämnena jag skriver till dig om, men låt mig berätta mer om den turkiska kunskapen om Montenegro. Även om många människor har hört talas om Montenegro och har besökt landet eller till och med har startat ett företag, har i sin tur ett stort antal av dem, inte bara turkar utan även internationella, aldrig hört talas om det. De brukar vanligtvis förväxla det med Kanada (på turkiska uttalas Montenegro Karadağ, det är där förväxlingen kommer ifrån), eller tro att Montenegro är en stad i Ryssland. Jag blev ganska överraskad av detta faktum och försökte förstå hur det kommer sig att de aldrig har hört talas om Montenegro, åtminstone genom historien, eller vardagliga internationella frågor. Jag är medveten om att vi är ett litet land, och tekniskt sett, ett nytt land, men de relationer vi har delat och fortfarande delar, är inte försumbar.
De historiska kopplingarna mellan Montenegro och Turkiet går tillbaka till 1500-talet när det osmanska riket ockuperade största delen av dagens Montenegro. Det skulle dröja århundraden innan vi fick vår självständighet och under alla dessa år under osmanerna levde vi som ett autonomt distrikt/region med en hög nivå av självförvaltning. Självklart har detta haft en enorm inverkan och effekter på det kulturella och religiösa livet i Montenegro som fortfarande kan kännas idag. Numera ser de oss som ett litet land, med stor utvecklings- och investeringspotential som kan vara den perfekta platsen för att starta ett företagsliv. (Ungefär 1000 turkiska medborgare bor för närvarande i Montenegro)
Även om det är ofattbart mycket större, ekonomiskt utvecklat och fullt av människor, en stad med 5,5 miljoner invånare, kunde jag inte låta bli att märka likheterna mellan livet här, i Ankara, och livet i Podgorica. Båda städerna som är huvudstäder i sina länder är kända för sina livliga dags- och nattliv. Till exempel, i Ankara är Karanfil Sokak mycket lik den berömda Bokeška gatan i Podgorica, där så många restauranger, kaféer och bistrobarer finns. Som du kanske gissat är trafiken galen men kollektivtrafiken är mycket effektiv. Människor använder inte taxi särskilt ofta här, eftersom kollektivtrafiken är billigare, och de har många kollektivtrafikmedel, inklusive bussar, minibussar, tunnelbanor, tåg etc. jämfört med Podgorica där taxitjänsterna är nästan samma pris som kollektivtrafiken, och du kommer att nå din destination mycket snabbare. Arbetstiderna här är från 09.00 till 17.00 och efter 19.00 kan du inte hitta någon butik, affär eller apotek öppet, vilket var lite konstigt för mig, med tanke på att de i Montenegro vanligtvis arbetar till 22.00.
Maten är mycket lik vår, bara med mycket fler kryddor och mycket mer socker i sina sötsaker. Den viktigaste måltiden (delen av dagen) för turkarna är frukost, som är mycket hälsosam och de tar sig tid att njuta av den, även om det innebär att de kan bli sena till arbete eller skola. (Ändå visar de senaste rapporterna från Världshälsoorganisationen att Turkiet är det mest överviktiga landet i Europa, med en stigande procentandel på 32,1 % av överviktiga människor. I Montenegro är denna procentandel mycket lägre, med 23,3 % av överviktiga människor.)
Jag får inte glömma att nämna det traditionella turkiska çay (turkiskt te), en oundviklig del av vardagen för varje person som bor i Turkiet. Finns i nästan alla smaker, kan du aldrig få nog av çay och det är helt normalt att se människor gå längs gatan och dricka çay. I Montenegro, å andra sidan, föredrar folk kaffe, men nyfikenheten omkring det är att den mest älskade sorten av kaffe faktiskt är den vi kallar 'turkisk', som har varit en tradition sedan vi var under det osmanska riket.
Sammanfattningsvis har det varit en spännande månad här i Ankara. Olika på många sätt, men ändå så lika! Vi delar många kopplingar, som jag hoppas kunna upptäcka och dela med dig under de kommande månaderna.
Genom Irena Femic
